Icke-diskriminering inom svensk MMA

Frågeställning: 

Hur ska MMA-förbundet förhålla sig till situationer där en individs personliga övertygelse riskerar att stå i konflikt med idrottens värdegrund och principen om icke-diskriminering?

Inledning:

Svensk idrott vilar på fyra grundläggande värdegrundspelare:

• Glädje och gemenskap

• Demokrati och delaktighet

• Allas rätt att vara med

• Rent spel

Dessa utgör grunden för en inkluderande idrottsrörelse och bygger på respekten för alla människors lika värde. Det innebär att ingen ska utestängas eller behandlas olika på osakliga grunder.

I praktiken kan dessa värdegrunder ibland stå i spänning mot varandra. Ett exempel är när en utövare av religiösa skäl inte vill träna med personer av motsatt kön. Detta aktualiserar frågan om hur religionsfrihet kan hanteras i relation till idrottens övergripande skyldighet att säkerställa en icke-diskriminerande verksamhet.

Stadgarna och icke-diskriminering:

Enligt RF:s stadgar är icke-diskriminering en viktig princip (RF stadgar, 1 kap). Denna princip är i linje med diskrimineringslagen (2008:567), som syftar till att motverka diskriminering på grund av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder, samt främja lika rättigheter och möjligheter inom samhällets alla områden, inklusive idrotten.

Finns även uppdaterade stadgar efter RIM 2025:
https://www.rf.se/download/18.7e76e6bd183a68d7b711635/1756798099186/RFs%20stadgar.pdf

Svenska Budo- och Kampsportsförbundet (SB&K) framhåller i sina stadgar att icke-diskriminering är en bärande del av förbundets verksamhet. Förbundet har därmed, i likhet med hela idrottsrörelsen, åtagit sig att följa diskrimineringslagens krav.

Konflikt mellan principer:

Religionsfriheten är en grundlagsfäst rättighet (Regeringsformen, 2 kap. 1 §) och innebär att varje individ har rätt att ha och utöva sin tro. Men religionsfriheten är inte obegränsad. När en religiös övertygelse leder till att en utövare vägrar träna med personer av ett visst kön, kan den stå i konflikt med principen om icke-diskriminering utifrån kön (dvs. jämställdhet).

I dessa fall menar MMA-förbundet att principen om icke-diskriminering utifrån kön väger tyngre, eftersom idrotten, genom sina stadgar och genom diskrimineringslagen, har förbundit sig att säkerställa allas rätt till likabehandling. Religion kan förklaras som en personlig övertygelse, men den kan inte användas som grund för att begränsa andra individers rättigheter.

På lokal nivå:

På föreningsnivå kan det i vissa situationer gå att hitta praktiska lösningar, exempelvis att en aktiv främst tränar med utövare av samma kön. Sådana lösningar kan fungera som pragmatiska anpassningar, men de får inte innebära att andra utövare begränsas i sin möjlighet att delta på lika villkor. Det är därför viktigt att alltid utgå från principen om icke-diskriminering som överordnad.

På nationell nivå:

I landslagsverksamhet blir kraven ännu tydligare. Den som representerar Sverige gör det inte enbart genom idrottsliga prestationer, utan även genom att företräda de värden som svensk idrott vilar på. Ett landslag bygger på respekt, samarbete och likabehandling, vilket förutsätter att alla aktiva kan träna och arbeta tillsammans utan begränsningar kopplade till kön eller andra diskrimineringsgrunder.

En vägran att träna med vissa utövare strider därför direkt mot principen om icke-diskriminering och kan inte förenas med landslagsrepresentation.

Slutsats:

Idrottsrörelsens grundläggande värdegrund vilar på fyra pelare:

• Glädje och gemenskap

• Demokrati och delaktighet

• Allas rätt att vara med

• Rent spel

Diskrimineringslagen tydliggör att alla individer ska behandlas lika och ges samma förutsättningar. Religionsfriheten är en viktig rättighet men kan inte användas för att motivera begränsningar som utestänger eller särbehandlar andra.

På lokal nivå kan pragmatiska lösningar ibland vara möjliga, men alltid med icke-diskrimineringsprincipen som riktmärke. På nationell nivå är principen absolut. Att representera Sverige innebär därför ett åtagande att fullt ut leva upp till idrottens värdegrund och till de krav på icke-diskriminering som följer av både stadgar och lagstiftning.